(Tom)

Jag ser ned på Bill som ligger där på soffan.
Jag tycker inte om att se honom så här, det gör ont i mitt hjärta.
-Bill? börjar jag med frågande röst.
Knäpptyst.
-Bill. säger jag högre.
-Ja, vad är det? svarar han håglöst.
-Bill, fortsätter jag och tar tag i hans axlar och tvingar honom
att vända sig mot mig.
Hans ögon är i håliga och tomma, det finns inget liv kvar, det
är dött i ögonen.
-Tom, jag älskade henne. säger han plötsligt och ser in i mina ögon, medans
en tår sakta rinner nedför hans kind.
-Ja, jag vet det lillebror, men det vi kan göra för henne nu är att sätta
dit Dan och.....
Jag sväljer innan jag fortsätter.
-...och ge henne en fin sista vila.
Det gör ont att behöva prata på det här sättet om Cece.
Men även om det gör ont i mig, så förstår jag, förstår att
den smärtan jag känner är så obetydligt liten, imot den Bill
känner.


Om du dör före mej så får du vänta vid grinden,
och vaka över mej som alla änglar i himlen.
Jag lättar mitt sinne & är frälst i min själ,
och du vet hur jag tänker för du känner mej väl.
skulle göra allt för dej, skulle ge dej mitt liv,
jag vill ge dej mitt hjärta, jag vill ge dej min tid.
Du för mej att må så jävla dunderbra,
du är det finaste jag vet & du är underbar,
och vi har stunder kvar som vi ska dela tillsammans.
Du & jag mot hela världen, bara vi och inga andra.
Ser in i dina ögon hela kroppen blir varm,
när jag kysser dej på halsen, när du håller om min hand.
Du ger mej värme, kärlek, du ger mej hopp.
Ligger naken vid din sida & du smeker på min kropp.
Jag lovar dej jag kommer aldrig lämna dej,
du är bäst i hela världen och jag älskar dej.

(Tom)

Vi sitter på kyrkbänken näst längst fram, jag, Bill, Gustav och
Georg.
Runt oss finns Ceces nära och kära.
Det hörs från många olika håll.
Jag sneglar på Bill, han ser rakt ut i luften, som att han
är i en annan värld.
Jag lägger armen om honom, ja känner hur han rycker till, men han
stirrar fortfarande tomt framför sig.
Jag ser på den manliga prästen som står där framme och predikar, vid
den vita kistan.
Plötsligt reser sig alla och går ut.
Först i ledet går 4 männ som bär Ceces kista.
Jag håller i Bills arm.
Han går med nedböjt huvud och släpande steg.

(Bill)

Jag ser hur kistan försvinner längst raderna med gravar.
Dom stannar längst bort.
Jag går sakta fram, tar en ros och ställer mig vid gravkanten.
Jag ser ned på den vita, blommfyllda kistan.
Att veta att Cece ligger i den, det...gör så hemskt ont, det
svider och hugger, det tär i mitt bröst.
Jag sträcker ut armen och viskar tyst: -Farväl,min räddande vackra ängel, sov gott...
Sedan släpper jag blomman.
Den faller och landar tungt på kistlocket.
Tillsammans med rosen föll mitt hjärta bort.
Jag vänder mig sakta om, jag känner mig tom.
-Bill? frågar tom oroligt.
-Nej... viskar jag tyst och börjar gå längst kyrkogården.
Jag känner hur tårar rinner.
Jag tänker sorgset: -Tårar rinner och hoppet försvinner...kan
ingen ändra på...