(Tom)

Jag ser min lillebror komma ut ifrån toaletten.
Det ser vingligt ut.
Han går i mot mig, plötsligt stannar han upp och ser förvirrat på mig.
-Bill? frågar jag.
jag får inget svar.
plötsligt viker sig benen på honom och han faller tungt till golvet och blir liggande.
-Bill! Bill! utropar jag och slänger mig ned bredvid honom.
SVARA! säger jag med orolig röst.
-Mm...hör jag från honom.
Han öppnar ögonen lite grann.
Jag ser hur dom försvinner bakåt, jag ruksar honom.
Ingen reaktion.
Jag tar honom i famnem och bär in honom i badkaret.
Jag lägger honom i det och tar ned munstycket ifrån dess hållare på
väggen.
Jag sätter på iskallt vatten.
Det känns taskigt, men han måste vakna till just nu.
Jag låret strålarna skälja över hans kropp.
Det här måste han ju reagera på.
-Bill! ropar jag.
Han öppnar sakta ögonen, jag ser att han hackar tänder och att hans
läppar har ändrat färg till lila.
Nu är han i alla fall vaken, så jag stänger av och torkar försiktigt hans vita, lilla, kalla kropp.
Sedan tar jag honom återigen i famnen och lägger honom tillrätta i famnen.
Jag går ut i köket, jag kom att tänka på hur mycket han faktiskt svettats.
Han måste ha vatten.
Jag fyller en stor mugg med iskallt vatten och lägger en sked i muggen.
jag gick tillbaka till Bill som återigen var mitt uppe i en hostattack.
Jag satte mig på huk bredvid sängen och förde skeden mot hans mun.ö
men han vägrar att ta det.
-Kom igen Bill, du måste få i dig vatten. säger jag och försöker låta bestömd.
-Nej... mummlar Bill tyst.
-Jo, öppna. säger jag och försöker igen.
-Nej...mummlar han till svar igen.
Jag sitter länge och försöker få honom att dricka, bara någonting, men nej, inte
en chans.
Jag lägger mig bredvid honom och lägger armen runt honom.
han är varm igen och har börjat hosta lika mycket som förut.
Jag känner längst min arm att han svettas värre.
Nog för att jag är trött, men i natt kommer jag sitta uppe och vakta på
Bill.
Jag hör honom andas, det är tunga och ansträngda andetag den här
gången.
Jag hoppas innerligt att det inte ska bli värre, jag låter mitt grepp hårdna omkring honom.

Jag vaknar till ur mitt slummrande av att Bill skriker.
Jag märker att jag befinner mig på golvet nedanför sängen.
Jag reser mig snabbt upp.
Jag ser Bill, med uppspärrade ögon slå, skrika och vifta omkring sig.
-NEJ! NEJ! JAG VILL INTE! skriker han med med hysterisk och panikslagen röst.
Jag sätter mig i sängen bakom honom och låter mina armar omsluta honom.
Jag sitter och håller om om hans bröstkorg, jag har på något konstigt sätt lyckats låsa hans armar.
Han skriker och skriker, slåss så gott han kan för att komma loss.
-Lugn, viskar jag, lugn...
Det kopplar inte riktigt för honom i all förvirring, men jag upprepar lugnt.
Plötsligt är det som att all luft gåt ur honom.
Han lägger mig helt utmattad mot mi9g och skakar.
Han andas tungt, svettas och hostar mycket värre än förut.
Plötsligt mummlar han någonting och klamrar sig fast vid mig.
-Ja, vad är det Bill? frågar jag mjukt.
-Du...du får aldrig lämna mig. viskar han hest till mig och snyftar högt
-Ja, jag lovar dig lillebror. sägher jag och ger honom en kyss i pannan.
Han vänder sig mödosamt om och lägger sina armar runt mig.
Vi ser in i varandras ögon.
-Jag älskar dig...säger Bill tyst till mig.
Sedan ser jag hur han faller i sömn.
-...och jag dig, men snälla, bli frisk, mummlar jag och ser på hans vackra sovande ansikte.
Sedan låter jag mig själv falla in i djup sömn.



Ich sehs in dir
willst mehr von mir
Ich liege hier und träum von dir
Ja ich liebe dich
Sag liebst du mich
Ich wills noch nicht
kannst du warten

In meinen träumen will ich dich verfuhren
In meinen träumen darfst du mich beruhren
Ich will dich nicht verlieren
Doch es darf noch nicht passiern
Bitte sag mir liebst du wirklich

Furs erste mal brauch ich noch zeit
Du musst das verstehn
Ich geh noch nicht so weit
Furs erste mal
Gib mir noch zeit sonst liebst du mich nicht

LÅT: Lafee- Das erste mal.