det börjar kännas försent
eller har det varit det en liksom längre period
bara att jag

det flyger fjärilar i luften

ta emot mina andetag, är du där?
vet du att jag finns?

himlen är snart nära

vi är närmre än vi tror?

bara att jag inte riktigt velat uppfatta

korrumperad arbetarklass o nybakade bullar är väl inte det bästa
livet har att erbjuda
så mycket?o det finns så mycket annat

så vi flyr in i flykten
o vi gömmer oss under täcket o vi vill allting annat än hantera
det som är jobbigt

vardagen är som solsken bara på låtsas

o en dag , den där dagen då vattnet ska vara varmt o då fåglarna ska kvittra
då kvittar det hela
hursom

förloradheten är redan maximerad

vad spelar det för roll?

o vem bryr sig?