Nöjd...
      kommer antagligen aldrigihelvetet
      att vara det, inte ens en susning i riktning dit.

Vem vet...
      kanske det skulle vara så glidsamt enklare
      i en liten stund i alla fall.

Men...
      nog är det så där dööööskööönt att veta, bara landa
      i ensåndärdjävlabra känsla,
      som kvittrar som en gloria runt huvudet
      och bankar på sitt mantra som kyrkklockor,

                         mer

                         mer

                         mer

      och definitivt inte nöjd.

Jomenvisstharjagdetbra har jag,
jag har ju inte vett nog att vara nöjd,

               till att börja med...