... för en evighet sedan

Jag blickar ut över det landskap
som förtäljer min historia
Över vattnet som omger känslorna
tankarna och de figurerande människorna

Ord formas och meningar bildas
inuti allt det jag omger med musik

Jag kan så tydligt se dina fotspår
avspegla en gång så elegant
där du markerar att du finns till
och att du ler

Munnen din formar ord
som skapar leende och skratt
en lördagkväll till vinglasens klang
och sorlet ifrån radioprogrammen

Egentligen borde du ha fått orden utav mig
för länge sedan
men jag vet ännu inte vem du är
eller var du kommer ifrån

Allt jag kan göra är att ta fram
min gitarr, göra ett anslag
och sen skriva de första raderna
som kommer med tonerna

Jag återkommer till drömmarna,
drömmar om evig kärlek
Känslan av att få vakna bredvid
någon som omfamnar mitt hjärta
med sitt varma jag

Men säg mig
trots att du inte ser mig
Finns den eviga kärleken för oss?

Är det en illusion eller en sanning,
ett tidsfördriv av lycka
glädje och sorg?

Kärlek

När den är som starkast
kan riva ner fasader av kyla
men som också kan göra den starkaste
av människor
till ett nervvrak
med fjärilar i magen
och konstanta drömmar
om lycka och om att få somna in
med den älskande i sin famn.

...varför räds jag då dess styrka?