Mitt hjärta värker,
som ett barns skrubbade knä.
Men inget plåster kan lindra.
Mina ögon svider,
som ett getingstick på din arm.
Men inget socker kan suga ut giftet.

Ni matar mig med smärta,
som små barn matar fåglarna.
Men jag kan inte gå ifrån när jag är mätt,
inte säga till när jag har fått nog.
Ni fyller mig mer och mer,
så det snart rinner över,
som vattnet över kanten på ett bakar då man glömde att stänga av de.

Ni gottar er i min rädsla,
bygger bo i min själ.
Snart sprängs mitt inre,
en explosin ni har laddat,
från dag till dag,
i flera år.

farväl, farväl