som en vansinnigs smärta trasar inuti bröst
mask rosor spetsar fast
sig
mig säg vem klipper av dem lindar
in horisonten

den som skulle komma

väntar jag vänd
i tvivel

ge mig inte rätt!
att det kan dröja
än
tär kraft

bland kräldjuren pilen
i natten

löveld fuktig
jord

trasor
lyfter jag ut

mig
ur blodet som
tvekönats i smärtans
ormvind