En dag ska jag skriva en dikt
där jag inte gömmer mig mer
Där jag inte använder metaforer
för att synliggöra känslorna

En dag ska jag leva så också
utan omskrivningar
Tala så till mina vänner
och till min älskade

Man kan skjuta saker framför sig ett helt liv
Men jag måste få tro att den dikten blir skriven.

Att jag inte skriver om ögonlappen jag bar som liten
och att den på något sätt sitter kvar där än
och skymmer min sikt

Jag måste säga som det är
Skriva som det är
Leva som det är

En dag ska jag göra det.

Men när jag skrivit den dikten är jag inte längre poet
Då är jag författare.

Men framförallt Tina.

Jag längtar efter mig själv.