Tiden av saknad skapade en kniv

Den förstörde och splittrade mitt liv

Och nu skär den återigen

Knyter en bindel av lögn runt ögonen

Sanningen och själens tårar brinner

Blodet rinner, smärtan försvinner

när bladet befinner sig djupt inom mig

I skuggan inuti mitt hjärta vissnar lyckan

I blodet pulserar hånfullt olyckan

Kväver mina innersta drömmar

I sorgens listfyllda strömmar

I den ökande tveksamheten

Föddes och växte erfarenheten

Att sändigt blöda, skadar mig inte mer

Det gör jag så bra på egen hand nu

Trots att knivens vassa kant skars itu