Sköna lila reta grå, svart slå.
Blekgrå stor tappat ögat,
ont i örat.


Sköna lila skrattar...
egentligen inte.
Grå tonar ut, frågar sig sitt fel.


Sköna lila stryker runt blekgrå stor,
skönare lilagrå. Alltid skön lilagrå,
de två.


Svart överallt,
sällan närvarande,
men ändå evig skugga.


Älskar skuggan, önskar den var alltid ljus.
Blekgrå stor har munnen kvar.
Svart lyssna utan öra?


Sköna lila tassa tyst
hälsar på grå
som försvunnit.


Förlåt säger ledsna ögon...
alla färger små tittar på,
kan någon förstå?