tio tusen tårar torka i sprucken själs skugga

ömmande ögon övervakar min vittrade verklighet

vänner väntar vaksamt i talande tomhet

saknadens smärta stegrar i kroppens kalla kylrum

ensamheten etsas envist med tankarnas tunga tryck

var vilar värmen som brukade bära bördan

letar livet men mäter många mil

horisonten håller hårt i vägens viktiga vändning

hoppas hjärtat håller till kärleken kan komma