Ett obeskrivligt behov
rullar över mina tankar, där en kopp java bleknar,
där inga mått, tror jag
stora nog att fylla min mugg,
fyller ett jag.

Där tummar jag på skeden, verktyget,
en del av nyckeln till lycka,
som skall få mina sinnen på fall.

Men...

Jag fyller den på nytt.
Men denna gång är handen verktyget,
som då...
och jag skall låta dig flöda
mellan mina fingrar,
där på kanten
njuta av dig.

För där njutning är
har förnuftet lagt sig att vila,
och kaffet får vänta,

för mitt begär är du

...