Hon har brunsås på överläppen. Då och då sneglar hon mot de bruna bärkassarna med de nya gardinerna till vardagsrummet och trasmattor och lampor och badtofflor och en fruktskål och tre dukar och nya vinglas och en massa annat som han slutade hålla räkningen på när det gått igenom halva byggnaden.
De åkte till Ikea för att köpa nya gardiner.
Hon har brunsås på överläppen.
Hon skär långsamt en köttbulle i två delar och spetsar den på gaffeln. Skyfflar på potatismos med hjälp av kniven och kör runt ekipaget i sås och lingon innan hon för det mot munnen. Tuggar långsamt med buktande kinder och brunsås på överläppen.

//

Han har alltid skjortan uppknäppt en knapp för mycket. De första åren knäppte hon den åt honom och gav honom en puss på kinden, liksom överslätande.
Nuförtiden väljer hon alltid att se bort. Barnfamiljen bredvid med tre barn verkar ha tappat kontrollen. Det äldre barnets glasögon har hasat ner för tionde gången och modern som blivit allt rödare i ansiktet petar upp dem på rätt plats. Mellanbarnet tjatar om att han vill gå till bollhavet och den yngste skriker sig allt snorigare och slänger sin piggelin på golvet. Hon föser försiktigt upp en fjärdedels köttbulle med lite mos på gaffeln och tuggar långsamt. Hon hatar köttbullar. Han ser på henne med den vanliga tomma blå blicken. Hans skjorta har börjat få mörka svettfläckar under armarna.

//

Hon ser ner på tallriken ibland. Stirrar med äcklad blick. Han vet vad hon gör. Hon räknar. Kalorier eller points, det är egalt. Några äckliga barn vid bordet bredvid skriker. Jävla föräldrar som inte kan ha ordning på sina ungar.
Hon har fortfarande brunsås på överläppen. Att hon aldrig kan använda en servett.
När han träffade henne tio år tidigare hade det aldrig hänt. På den tiden hade hon inte blivit tagen utanför dörren i träningsbyxor. Nu satt de där tillsammans på Ikea och hon hade tagit på sig träningsbyxorna med tanken att ingen skulle se mjölkfläckarna på insidan av låret.
Det kliar på bröstet. Han knäpper upp en knapp till på skjortan för att komma åt att klia den onda fläcken. Ungar skriker. Det är varmt. Hon har brunsås på överläppen.

//

Den unge killen som städar undan brickorna folk ställt undan är nog latino. Han har en svart t-shirt, slitna ljusa jeans och ett förkläde. Han har långa svarta ögonfransar. Hon sväljer lite mos och känner hur det nästan ger henne kväljningar. När hon jobbade som au pair i Seattle hade hon under en kort period träffat en ung student från Mexico. Han hette José och pratade dålig engelska men hade de mörkaste ögon hon någonsin sett. Han hade författardrömmar och långt efter att hon gift sig hade han skrivit brev hon aldrig öppnat. Hon hade varit upptagen med att inreda ett barnrum med bårder, himmelssäng och en vit gungstol som hon hade tänkt att Peter skulle sitta i.
Han knäpper upp ännu en knapp i skjortan. Hon blinkar inte ens, ser bara ner på påsarna med randiga mattor och blommiga gardiner. Som att de spelar någon roll nu. Men hon ska ändå lägga ut mattorna i hallen och hänga upp gardinerna i vardagsrummet. Och han ska klippa gräset och smygsupa i garaget som hon vet att han alltid gör på lördagar. Han ser äcklat på henne. Hon blinkar inte ens. Hon lägger ner gaffeln på tallriken.

//

Hon slukar maten och sneglar på de jävla fullpackade påsarna på golvet bredvid bordet. Hon verkar nöjd. Han är glad att de inte handlat något som kräver montering. Ungjävlarna vid bordet bredvid stojar fortfarande.
Han suckar och försöker ge henne ett leende. Så fort han kommit hem ska han ut i garaget och ”jobba på mc:n”. Han har en dunk gömd bakom verktygsskåpet. Det är onsdag. Imorgon jobbar Gabriella på kontoret. En inhyrd vikarie från ett bemanningsföretag. Tjocka Sara är mammaledig. Gabriella är en ursäkt att smita ifrån trucken ibland och gå upp från golvet med felaktiga fraktsedlar. En gång var Kajsa som Gabriella. Det var länge sedan. Nu har hon brunsås på överläppen.
Gabriella tuggar alltid tuggummi. Hennes läppar är välvda. Hennes ögon är stora. När hon tuggar rör sig hennes käkben och ögonbrynen blir välvda skarpt över hennes ögon. Hon är vacker. Lika vacker som Kajsa var en gång.
Kajsa fortsätter skrapa upp sås och mos på gaffeln med samma fokuserade blick. Hon har brunsås på överläppen. Hon verkar fortfarande räkna poäng.

//

Han stryker sig över bröstet igen och ler urskuldande. Hon blinkar inte ens. Hon viker en vit servett i en trekant och torkar sig långsamt runt munnen. Lägger ner servetten på tallriken, öppnar sin handväska och låter händerna känna igenom innehållet. Hårborsten, mobiltelefonen, sminket, lösa tabletter som fallit ur kartan. Barnfamiljen reser sig utan att lämna sina brickor i stället. Hela bordet är täckt av sås och utspilld saft. Glassen ligger kvar och smälter på golvet. Hon vänder bort blicken och stryker håret ur ansiktet. Han ser fokuserat på hennes händer.
När de först träffades brukade han säga att hon hade pianofingrar, men hon hade aldrig kunnat spela fastän hon försökt. Han ser fokuserat på hennes händer med ena mungipan vinklad neråt. Han har missat några ljusa strån under hakan. Han börjar få svettdroppar i pannan. Läkaren som skrev ut medicinerna sa till henne att ta en tablett strax innan attacken började, hon är inte säker på att Ikea är en tillräcklig anledning.
Hon tar ett läppglans ur väskan istället och stryker på ett tunt lager. Som om det spelar någon roll nu. Ibland på natten vaknar hon av att sängen är tom och kall där han legat. Hon låtsas aldrig om att hon är vaken när han kommer tillbaka och lägger sig med ryggen mot hennes. Hon bara blinkar ut i mörkret.

//

Det kliar som fan på den onda fläcken. Han sticker ner handen innanför skjortan.
Han märker hur hon tittar på honom med exalterad blick. Han önskade att han fortfarande kunde känna samma intensiva värme inför henne som hon känner inför honom.
Hon tar upp en servett och torkar bort brunsåsen från överläppen.