Tror inte du förstår den smärta jag bär,
eller hur hårt mitt hjärta håller dig kär.
Om du lägger din hand mot mitt bröst kan du
känna mitt hjärtas röst,
hon tala ut sin kärlek om livets svek,
om en önskan att vara stark och inte vek.

Jag hade målat upp en karta om
vart vi skulle gå, jag ville måla
hela världen av den kärlek vi skapat, vi två.
Du tar mig inte längre i hand, känns
som jag sjunker längre ner i oändlighetens
kvicksand. Du ger mig aldrig svar
på mina frågor, jag får aldrig
vila från helvetes plågor.

Så somnar jag intill dig i tystnadens kval,
låter dig somna först jag har inget val.
Älskar att se dig sova så sött, du får allt
levande inom mig som förut varit dött.
Jag skulle kunna skriva en bok om
min kärlek till dig, men jag tror
inte ens då du skulle förstå.
För vad har jag att ge dig som ingen
annan har? Jag vill att du är ärlig och
ger mig ett svar.

Jag har aldrig slutat älska dig, varför
skulle jag när du är allt för mig.
Jag skriver så pennan glöder
och mitt pulserande hjärta blöder.
Ännu en gång fäller jag tårar,
varför ska jag alltid omges av dårar?