Tiden, min vän,
tiden, vad är det
annat än att sitta och rulla tummar

tummar som tummat på uret
i sin egen bravur
när stämpelklockan rinner slätt
i sanddynornas vett
när man fingret på stämpeldynan vätt

Ja, livet är en öken ibland
hellre satt jag i finkan
på vatten och bröd

där hjärnan kan slå sig en slint
när öknens utslocknande hyacint
flyger iväg och blir absint

öknen som är så fientlig
i en livets tid som är olidlig
när man märker man är ersättlig
av art homo genomsnittlig.