Jag är tyst
inför dödens
kalla löfte

Barnet inom mig
skriker

fortfarande

Väggarna
är av kött och
blod

Krossar
mig
sakta
närmar
sig
med sina blinda
steg; vidgade pupiller,
öppna munnar rabiesaktig saliv-
rasande obarmhärtighet

Ofrivilligt centrum
är inte ett
rum man
vill befinna sig i

men som många
ändå måste finna sig
i

Rötterna
glider
sakta
upp ur marken
slingrar sig bakom min rygg
över min nacke
och trycker
brutalt ner
mig
mot
den
hårda asfalten

Jag
kan inte andas

Klipp
navelsträngen någon

hämta en motorsåg
en köttyxa;
eller en
psykolog

Eller varför inte
en psykolog
med motorsåg

Jag
kan som sagt
inte

andas