Där jag frågan,
som i förhoppning
skall ta sig genom snårskog,
och vida över berg,
med hjälp av himlens segel,
föra sig, lägga sig mot dig,
till ro.

Där är du.

Livlig som vart löv
i en fnittrig försommarbris,
i en dans till solen.
Där du i din närvaro
klär av dig
och all rädsla blottar,
förvandlas till doften, där vid sidan av.

Där ställer jag ånyo,
dofter mot en doft...
Smaker mot en smak...

Samlar allt du, till ett,
frågar...

Där ett minne är hud mot hud,
värmen inom dig, ut genom...

a priori...

vågar du...