Jag har hört talas om den,
ankdammen.
Så när jag nu, tog mig
i ljudlig takt vidare
genom slingrande grusgångar
var förväntningarna stora,
lika påtagliga som rosendoften.

Att herrgården
var platsen,
som skulle ge mig svar,
fick jag i dubbla intryck bevittna.

Bakom draperier av grönska,
halvt dold, låg den där
i sprudlande prakt.

Det var då, med ett litet leende
på läpparna
jag förstod anledningen
till att ankdammen är liten
och vacker.

Hur skulle det annars
vara möjligt,
att med övertygelse
kunna förmedla en klar och tydlig bild
av situationen,

plaska vidare...