Det gör ont på
gatan när jag
går på den,
det är därför jag
önskar att
jag kunde flyga.


Och när jag väl
flyger är det enda
jag kan göra att
konstatera andra
saker.


Det gör ont att
skratta
när man har
ont i munnen.

Det gör ont att skratta
när man har
opererat sig i magen.

Det gör ont
att skratta
när man egentligen
är riktigt ledsen.


Och det är när
jag har konstaterat
som jag struntar
i hur gatan känner
sig.

- Och gärna går.



(För ärligt talat är
det inte så mysigt
att flyga när
det enda
man kan tänka på är
dumma konstateringar
som man
egentligen
kan göra när man sover.)