Det finns ingen lyrik i mig.

Jag som befinner mig bland gröna blad, sommarregn och sädesärlor.

Det finns ingen lyrik.

Det finns möjligheter att stå under den tysta natthimlen som ännu inte mörknar helt. Det finns möjligheter att spegla sitt ansikte i vattenytan.

Men jag vill inte.

Jag vill bara hålla dina händer mot mina läppar.
Vill bara känna mig trygg.
Pressa bort alla tidsbegrepp som aldrig spelar roll.
Om den går eller kommer.

Eller stannar.

Det spelar ingen roll.
Jag jagar inte.

Men jag har heller inte gett upp.
Inte än