I min Vaniljsaga
Är sådana som jag,
inte längre sorgliga varelser
- som trånar efter kokosdrömmar och mjuka kuddar
Mitt hjärta är inte tungt och trasigt,
och jag kan vandra över en mark utan gropar.
Jag ser inte ner på den svage,
och mitt hån är ej längre ditt hat.

I min Vaniljsaga
Där sådana som du,
inte längre föraktar empati
- där är snön sockervadd
och dina fingrar varma,
likt solstrålar mot min hud.
Du är inte längre förälskad i logiken,
och ditt hån är ej längre mitt hat.

I min Vaniljsaga
Där sådana som du och jag
inte längre krigar
- utan har undertecknat fredspapperet
och kan fly bort,
till sockervaddsnön och kokosdrömmar
Där är vi inte längre livets slavar
och Guds hån är ej längre vårt hat.