Flashback i ultrarapid
så många år, plötsligt så nära
Ett stort gap i tiden med spritandedräkt och
bekant såriga läppar
Jag faller ner i det och tycks inte tänka på nästa sekunder
ett Nu

Med ens fanns de där framför mig igen, orden
och jag inser hur många gånger de blivit sagda redan
Hur många gånger förut som de betytt något
Kanske lika mycket som nu
Jag vet inte varför det känns så konstigt, men jag vill att det bara ska vara
Nu

Jag kan inte önska att det vore annorlunda, det vore så orimligt
Det var före en annan tid
Några minuter innan jag lärde mig att skratta åt gud
Det var före en annan tid

En viss oupptäckt sida av de här människorna, det här livet, den här kroppen
de här orden, de hade inte ens knackat på dörren
Jag vet ju så väl, att det var något helt annat
än Nu

Inte ens min omgivning fick mig att byta planet, min omgivning som alltid varit genomsur av kåthet
Husen, människorna, gatorna - trånaden efter svar, svar som söks
på frågor jag själv aldrig ställt
Jag behöver inte leva efter erat facit

Som om vi levde på varsin sida inuti timglaset
Som om jag redan runnit ner på botten, utan att ens veta
varför jag någonsin ens behövde vara där uppe
Som om ni sugit er fast i taket i hopp om att hålla hårt om inget annat än
vad som helst

Himlen, som för mig bara var vackerhet
Ett naivt inslag som hos er slog över
Kanske har ni tappat kontrollen, jag vet
Ni vill inte dö
inte Nu

Kanske är det därför jag ser påhoppen och saknaden, lysa genom era ord
Ni låter aldrig något stå mellan raderna
för att ni skäms så
Jag skulle inte ha varit där, ni kanske tycker att jag inte borde ha fått det
För all den äkthet jag berövat er på

Det finns så mycket skit som alltid tycks få bli större
Men igår kan aldrig vara närmare
än idag