gräv dina naglar i mina skuldror
skriv de ord
du aldrig vill att jag ska glömma

klistra din hud mot min
det ska svida i de papercuts
du ger mig
med din poesi
ditt salta skinn

och det skakar
flimrar
sjunger i huvudet

när du vänder dig om
ekar tystnaden
som en gång var jag

du älskar mig
trots allt
som om vi vore på samma nivå
som om
du förstod vad jag sa
vad jag sagt någonsin


är jag din följeslagare nu
din älskare
och
din lögn

är jag det du ville ha
eller är jag
det du trodde
jag skulle vara


-

jag måste försvinna
för att
återvända

returner

-


och allt är så använt
så nött
inga kanter vassa längre
inget som sticker hål
på tankarna
inget som öppnar nya vägar

inga nya människor
de är bara de gamla
i nya tappningar
med nya ord
nya tungor

och du blickar upp
mot en begagnad himmel
ser zombieträdens krokiga fingrar
rispandes himlavalvet

känner de förgiftade floder
som pumpar lakoniskt i dina vener
som ett löfte
som en väg att vandra
en eka
som håller dig flytande


men du
vem gjorde dig
till den du är
och vem skar ut orden
du definierar dig själv med

vilka ord väljer du
om du får
skriva ett brev
till dig själv
då, nu & sen


i vems blod döptes du
och vems tömde du
för att betala priset



och det hjälper inte
du kan inte borsta dina tänder
med idominsalva
du kan inte läka ett leende

du kan bara öppna dig
och släppa in de
du tror
är jag

gång på gång
jag återvänder

i skepnader du aldrig kunnat tro

som i ackorden
du spelar i ditt gråtande
som dallret
i hans röst
när han säger att han älskar dig

gång på gång
jag återvänder

som i blickarna du får
av dina framtida barn
när de
sträcker sina händer efter dig
efter den de behöver

som i tvivlet du känner
då den som påstår sig älska dig
kysser dig
mellan dina ben

som syret i det sista andetaget
du tar
innan du återvänder;

för livet har alltid
bara varit
en paus
i döden, älskling


jag återvänder
returner
jag älskar dig

i skepnader och former
du aldrig
kunnat tro