jag tappar alltid tråden
när du konfronterar mig
en pojke på en stol
får skämmas igen
ögonen sjunker in
och ur hålen sipprar röken
från skottskadade lungor
#
var inte
orolig, kära du
minns att när jag lämnar
en plats
anländer jag alltid
till en annan
#
jag delar havet på din rygg med mina fingrar
(så varmt är det här om nätterna)
din hud klibbar mot lakan och asfaltsdimmor
dansar utanför fönstret
puta madre
det här är inte min flickvän,
jag borde
inte vara här:
ett kungarike av eld
kommer lämna mig sönderbränd
oälskad till sist
#
jag är så uppskruvad på koks
att jag
inte kan
fuck
andas
min ryggrad reser sig, fäller ut
sina vingar
fan
jag visste att de gömde sig där nånstans
#
filtrerar du bort som jag
saker man ser, när man vänder sig om;
hur vi var brända på mdma i en stad utan hjärta;
hur du blev ett hem i ett land
där bara damm tilläts dansa i solen
hur jag blev en satellit kring din kropp
famlandes i mörker
#
hennes språk är inte mitt, men hon är perfekt för mig
det där märkliga utseendet
jag brukar falla för
quirky
de där tystnaderna
när hon låter blicken vandra
över alltings galenskap
#
she never had anything else
than her two hands
and her crazy love for Jesus,
who on his part,
seemed to never had heard
of her
#
jag minns alla / dessa saker / som blommor i en trädgård;
dina knivar till ögon / dina små bröst
dina lår
den glesa behåringen / under din navel,
som pärlor på ett band / dras åt
runt halsen
när min tunga finner in / i dig
blondie
du smakar
omålade hav / salta stränder
på vilket språk
du än väljer
#
jag ser hennes bruna långa hår
och ansiktet som faller
ifrån det
jag antar, att jag höll i något
jag inte förstod innebörden av
#
kärleken är trots allt mäktig och simpel;
dess gloria över ditt huvud och alla fåglar
med sina vingar slår innanför din panna
som tankar
innan de flyr upp och fastnar i moln
de rinner över himlen som droppar mot bilfönster
en och en
eller tillsammans
gör de sällskap
när de slutligen faller