|
|
recept
för lyckad
abort
vill du mig något så träffas vi där
jag hör inte
¤
huset vi bor i vrider sig om natten
alla dessa knakande ljud
det är som att leva i en mycket gammal mans
ryggrad
nedanför porten står kungarna av kokain
och erbjuder snabba lösningar
i öppna sår badar bakterier
här i spanien är det redan vår, här löper
bardiskarna från dörr till toalett
naglarna växer fel på mina tår, jag går så roligt
jag går så fel, jag måste
skratta åt mig själv
ibland
¤
hon tar min hand och säger
det var bäst så, vad är det här
för värld egentligen
och visst har hon rätt:
vafan, snälla
det finns inga barn kvar
de är någonannanstans nu;
hej
kirurgiskt stål, kanyler
lyssna
en sång som hörs från ett öppet fönster
titta
var är alla vackra kvinnor
var är alla vävnader jag gjorde anspråk på,
var är vintervärk
en vuxen att lita på
¤
det är en tung dag, jag får krypa, mina tår gör ont
jag funderar på
vad som är medicin
och för vem den hjälper,
det är en tung dag
kungarna med raka ryggar ser solen
spela på hästens blänkande man maria, maria maria
¤
hon säger att det var bäst så
ljuva krusmynta
jag går så konstigt
kom rosor
jag går så fel
akvileja
jag badar
i öppna sår
¤
jag hör inte
vad du säger
din hage
är tömd
Fri vers
av
Robert W
Läst 2371 gånger
och
applåderad av 47 personer
Publicerad 2010-03-11 18:54
|
|
|
blåbärsdrömmar
Du kommer alltid att vara det bästa med denna sidan. Jag saknar dina texter. Kommer aldrig sluta läsa så länge dom ligger uppe.
2013-01-06
|
|
|
|
Lu
jag vet ingenting om den smärta du berättar om
men du gör orden levande, svärtan pulserande
sorgen .
och jag tappar greppet lite.
ville bara säga att jag är väldigt tacksam
för att jag hittade dig här
läser mer och mer
kan inte sluta.
2011-02-21
|
|
|
|
C.Degerfeldt
det finns ingen som du. det är alltid nya dikter med ord som sitter perfekt. vet inte riktigt hur man ska kommentera något som är så felfritt!
2010-03-13
|
|
|
|
Christer Eriksson
En R.W produktion, det går liksom inte att ta miste och det är bra att ha sitt signum. Det här är en cool dikt som löper fram och undviker den stora drogromantiken, som jag personligen inte ogillar men som ibland tröttar i poesin. Sedan är du ju poeter.se´s egen Lundell i din kvinnodyrkan. Men just här, just nu är det slimmat, välbehövligt och väldigt snyggt. Det här är fint.
” här i spanien är det redan vår, här löper
bardiskarna från dörr till toalett”
Bara säga: Hello Ryan air, please send me to Barcelona. Bokmärker, Det behövs lite moderna penseldrag på den gamla tavlan.
2010-03-12
|
|
|
|
Jazz-75
Du är dig lik men ändå alltid så ny i dina meningar vilket gör dig oändligt intressant...
2010-03-12
|
|
|
|
Sländan
Det bästa som skrivits här på länge, tycker jag. Samtidigt avundas jag din förmåga att bilda ord, meningar och stycken som dröjer sig kvar. Mycket bra så, Robert!
2010-03-12
|
|
|
|
LePenseur
Tungt, smärtsamt och jävligt jobbig känsla... men väldigt bra beskrivet. Och det är ju det relevanta i en text, tänker jag.
Du hittar som vanligt ord inte många skulle hitta. Riktigt bra.
Finns dock tre guldkorn som står ut över resten:
Stycket om huset som är som att leva i en ryggrad. Obehagligt men mycket, mycket målande.
Jag funderar på
vad som är medicin
och för vem den hjälper.
Det här tyckte jag otroligt bra om. Naturligtvis är tredje raden grädden på moset. En riktigt tankeställande tankegång, om man kan uttrycka det så?
Sista stycket, de fyra sista raderna... de andas smärta och besvikelse, känns det som. Djupt in i själen.
Summa summarum: jävligt bra.
Och du. Skål.
2010-03-12
|
|
|
|
sårosa
fastnade här;
huset vi bor i vrider sig om natten
alla dessa knakande ljud
.. vet inte om jag ska bli glad eller riktigt riktigt ledsen av detta
2010-03-11
|
|
|
|
am
Det här är helt otroligt bra, fångande, levande, närvarande.. Jag gillar hela dikten, den går verkligen rakt in bara. Fastnade särskilt för de två sista meningarna.
2010-03-11
|
|
|
|
Melona
riktigt jävla bra skrivet, robert! detta är något av det bästa jag läst av dig. ingressen är just så hård som ett knivsnitt.
2010-03-11
|
|
|
|
Nina Ahlzén
Så tungt, så snyggt i all sin svärta. "..vafan, snälla det finns inga barn kvar de är någonannanstans nu;
hej
kirurgiskt stål, kanyler.." Likt en glasskärva grävs din text in i märgen.
2010-03-11
|
|
|
|
J. Herward
finner inga fel, finns inget att klaga på, inte menat så heller, därför säger jag bara, att radavståndet och hur spalterna formar alstret vidare är genialiskt :)
2010-03-11
|
|
|
Nästa text
Föregående
Robert W
|
