En ängel seglar ner från skyn.
Hon tittar länge ut på byn.
Hon fäller sakta några tårar.
För människor har glömt, hur de varandra sårar.

Hon tog sitt liv för andras skull.
För alla såg när livet, hennes föll.
För alla såg, men bara log.
När ondskan henne själv tog.

Detta är ett spel man aldrig kan vinna.
Bara förlora och genom mörkret försvinna.
En mardröm man aldrig kan vakna ur.
Som att sitta för evrigt inlåst i en gallerbur.

Som att leka med elden, eller vara nära döden.
Kan man bara se död som en räddare i nöden?
För att människor bara ser det ytliga, så som pengar,
halskedjor, silverringar.
Är nu flickan en ängel, utan vingar.