När jag blickar tillbaks speglar sig gammla minnen,
jag försöker att förtränga men dom finns i mitt innre,

när tårarna smyger sig bakom mina våta ögonlock,
då känner jag mörkrets skugga som lägger sig som ett block,

ångest och panik massa kvävande skrik,
vad ska jag ta mig till jag har förändrats, är mig inte lik.

jag vill ta en överdos försvinna så långt bort,
jag skapar misär och gör mitt eget liv så himla kort,

frågan jag ställer mej varje dag,
är denna: "Varför föddes just jag?".

det känns som jag bara skapar besvär,
snälla kan någon ta mig långt bort vill inte finnas här,

jag orkar inte kämpa jag orkar inte gråta,
jag hoppas att ni någon dag mig kan förlåta,

man lär av sina misstag har jag fått höra många gånger,
kanske är det jag vill men jag känner mitt hjärtats ånger...