du tar på rengbågens tomma vackra hinna
bara för att fylla mig med ljusa minnen
du riskerar allt för mig så att jag lycka ska finna
du kommer alltid finnas i mina djupaste sinnen.


Minns du alla gånger vi bråkat och skapat vänskapskrig
dom gångerna jag föll medvetslös ner och du räddade mitt liv.

Men jag kan inte räkna med
att du alltid ska finnas här
för du har redan gjort nog
även om jag inte har visat
mig speciellt tacksam över det.



(Jag måste sluta räkna med att du ska andas min luft)


Den tomheten nu som kommer finnas
när vi inte längre kan prata mer
är obeskrivligt smärtsam vännen.


Men kom ihåg att det var vi som målade rengbågens tomma hinna.