Den som går sakta mot den ljuva Döden
Inser det snart och tappar levnadsglöden

Som ett ljus som slocknar I vinden
Och längtar till den dag då du ska somna in

Somnar för gott och aldrig mer vakna
Se det som en belöning, vad kommer du att sakna

Förutom din kära mor och far
Och möjligtvis alla underbara sköna dar

Döden kommer närmare, kryper tätt intill
Du lever men du vet egentligen inte vad du vill

Han slår till när du minst anar det
Ta Döden på allvar, det är ingen lek

Levande död I en värld när smärtan är som störst
Sluka liv, det bör släcka din törst