Jag ville nog aldrig fly
inte från mitt jag
som ändå stannade där
kvar
bredvid mig

där jag inte är

och bruna läderfåtöljer gör mig ingen
skillnad

skillnad
han är här, jag rycker i hans hand
fingrar upp längs en ven

men visst är det bra

vatten vatten har alltid gett mig ett gråtfyllt lugn
och här finns inget annat

lervägar

här vet man att man inte orkar känna efter
här frodas ovisshet

jag suktar efter vetskap
jag vill vara överallt utan att behöva