livet är sagolikt rikt
stundtals rentav magnifikt
i prismats facetter
syns färgernas spel
det ses bara utav en del
livet kan vara en kram
ett leende från någons barn
de stora strapatserna har väl sin tid
men störst är dock himmelens frid


som violetta sjöng ut
när hon skulle nå livets slut
hon kände sig tacksam
för livet hon fått
i stort likaväl som i smått
skulle då ej även jag
just denna soliga dag
tacka min Gud
som har visat sån nåd
var gång jag tappat min tråd


livet ger mersmak, aptit
tack för att just jag kom hit
till denna jord och det land där jag bor
hembygdens älv, skog och jord
havet som vaggar min dröm
vinden som viskar sitt: "glöm!"
rosor längs vägen
där jag vandrar fram
tack för en hägrande hamn


LARZ GUSTAFSSON 9/9 2007