Hon har ätit upp alla brev.
Har frimärksklister i sig.

Hur hon brukade sprätta dem med pekfingret
och rycka axel åt pockande A.V.S

Brev som aldrig brukade nå
annat än de järndanks grå.

Brukade.

Hon är en Rapunzel nu.
Vill klippa håret för förändring.

Ännu postar hon spindelnät och sorgflor.
Förmår inte måla akvarell.

Ännu smakar det frimärksklister
om hennes uteblivna, inåtvända kyssar

Hon förmår inte att vända sig om,
vända kuvertet
och syna avsändaren