Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Rötter


Det tycks
som om tiden
hunnit ikapp mig

Det hundraåriga
kanske tusenåriga
livet

Jag minns
plommonträden
på vår bakgård

stigen
veckobaden
och det kalla vattnet
mot huden

Jag kommer ihåg
havrefälten
verandan
och de gemensamma
måltiderna

och någonstans
erinrar jag mig
flickan

som bar
alla mina namn.




Fri vers av Elisabeth VIP
Läst 271 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2008-07-16 22:28



Bookmark and Share

    snöö
Vilken vemodigt vacker dikt.
2008-08-10

  Kristina Wallbing
Detta är fint!! Bilderna du ger, tack!! Jag tänker en koppling till tidigare generationer, minnen som kanske gått i arv "Hundraårigt
kanske tusenårigt" det är en svindlande tanke, men där finns också en närhet, en trygghet och en förankring i en gemensam mylla!
2008-07-19

  berxper
Ibland kan minnet vara dunkelt...
Ja, ofta hinner livet ikapp...
Väldigt bra!
2008-07-18

  Elin Katten Lo VIP
Å, jag tycker om den här. Den är liksom som en liten berättelse där man ser allt framför sig, även om du är fåordig. Härlig läsning, slutet blir lite som en högaffel i ögat.

Snyggt!

E
2008-07-18
  > Nästa text
< Föregående

Elisabeth
Elisabeth VIP