En sökande drömmare.
Det är vad jag skulle kunna kalla mig. Trodde jag skulle växa ifrån det. Det var vad mor min sa när jag växte upp: "Det går över."
Så jag började att räkna dagarna. För det kändes för stort med alla dessa funderingar: Om liv, död, hopp och kärlek och syftet med mig i allt detta. Trodde mig vara ensam med dessa tankar, så i min väntan på att finna någon form av svar, började jag att skriva.

Nu vet jag att jag inte är den enda. Långt ifrån.
Och fastän har hunnit uppleva kärlek, glädje och meningsfullhet i livet finns de där djupaste funderingarna kvar: Om liv, död, hopp och kärlek och syftet med mig i allt detta.
Så jag har fortsatt att skriva.

Hoppas här få en massa tankeväckande läsning och delningar med andra.

Kram :)

Bokmärken

Länkar