Jag vet inte hur mycket klockan är, vilken dag det är, eller ens om det är någon dag.
(Jag tror bestämt det är natt?)

Mitt chaite är slut och mina tankar dansar till dålig nostalgimusik medan ord från mitt undermedvetna får liv här på poeter.se.

"Skriv medan du kvävs, det blir vackert."

Oh, det gör jag, jag skriver medan jag kvävs, tills jag kvävs,
tills luften är fullkomligt renad från onda ord.
När alla ord är fångade petar jag ihop dem till kolsvarta texter som får mig att framstå som en självmordsbenägen tonåring som inte har gjort något annat än åkt fram och tillbaka mellan livet och döden.

(Men sån är ju inte riktigt jag, bara mitt undermedvetna. Och ja, jag är efter allt jävligt poetisk!)

Jag har dessutom bakat två kakor som jag inte förmår äta pga illamående. Kom och ät? Gratis nattmat. Mitt i skogen. Gästhus finns. Tycker du inte om att sova ensam så är det lugna puckar, där bor även 14 katter med allt vad det innebär. Observera att det luktar ganska illa då jag inte riktigt vet om jag vill städa undan döda sorkinälvor.

(inälvor är ett ganska vacker ord… älvor… där inne. Inälvor, utälvor)

Jag vill inte sova för jag vill inte vakna, ha. Jag måste ju vara vaken för att inte somna, och vaken ville jag ju inte vara! Det var ju det som själva grejen. Jag vet inte vad jag skriver om eller varför. Ha!