Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

i månljuset

jag ser sånt jag inte vill se
ska se
jag känner sånt som är flera mil bort
som om det andades på mig

jag hör sånt som jag inte borde höra
fast folk vill berätta
jag vet sånt ingen talar om för mig
jag vet sånt som får er alla att fånga mina tårar

jag ser mig själv falla
jag känner mitt bröst som hisnar av höjden
jag hör det skrik jag inte skriker
jag vet att jag faller
jag vill falla

släpp mig så jag fortsätter falla


men lova att rädda mig

lova att rädda mig från allt jag ser
- jag vill inte se mig själv förlora dig
lova att rädda mig från allt jag känner
- och allt jag inte längre får känna.
jag behöver din närhet
dina andetag i min nacke
lova att rädda mig från allt jag hör
- men sluta inte lite på mig
lova att rädda mig från allt jag vet
- jag vet ju så väl att det är du och jag

i månljuset

siluetter bara vi kan tyda
stjärnor bara vi kan se
saker bara vi vet
siluetter som faller
och faller

faller


faller


men vi faller tillsammans




Fri vers av annkajsafelicia
Läst 335 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2008-07-18 01:59



Bookmark and Share


  Pontus Larsson
Du är profesionell. En ängel av rang.

Texten känns som ett tandemhopp med fallskärm mitt i natten.
2008-07-29

  Frederick
sorgset vackert, sjukt bra.
2008-07-18
  > Nästa text
< Föregående

annkajsafelicia