Jag vet att det låter otroligt tråkigt, trist och jantigt när jag surnar till.
För mig är det nog bara ett sätt att klara ut situationer på, att säga att jag inte vill, det har jag gjort förut, jag orkar inte.



Jag är inte slö för det är ju fult att vara!
Eller hur är det med den saken... egentligen?



Tråkigt vuxen och alldagligt ställd till sig själv skulle vissa kalla mitt syntom för, fast jag vet att jag är så långt ifrån mogen och ”vuxen” att det enda rätta vore att tvångs anställde mig till att jobba med 1-5 åriga barn på något ner klottrat dagis.



- Kan vi inte gå en promenad ?
Frågar flickvännen glad och trevlig.

- Nej vi kan verkligen inte gå ut på någon jävla idiotiskt slemmig jogging wanabe runda i gång takt.
Tänker jag och känner att jag skulle orka gått med på hennes fråga om hon sagt något i stil med.

- Älskling visste du att vi bor i Nepal och att vi har möjligheten att hänga med upp på ett av världens högsta berg i morgon, vill du följa med ?


Då skulle det blivit mer fjung i allt i hopp.

o…nu får jag svara.


- Jag känner mig lite trött nu.

o…i samma stund hör jag mig säga det tråkigaste en homosapie kan yppa ur sin mun, nämligen.




- Jag känner hällre för att gå… o … sova lite…




Inget är längre nytt och intressant med utrymme för vissa fantasi undantag.

Det är inte längre spännande att betala hyran, för att mina studielån löpt ut.

Det är inte längre roligt att diska, för att jag vet att andra har råd med diskmaskin.

Det är inte spännande att dricka sig full för man har vaknat på olika ställen och mått dåligt både på sig själv o runt omkring där man somnat alldeles för många gånger och för att spriten inte biter som förut när man var 15 till 20.



sexet ska vi inte ta up i detta forum –använd fantasin själv nu.
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
(Slut på tiden att använda fantasin på, fortsätt läs!)




Det ända konstruktiva jag egentligen håller på med nu är att skriva hur dålig jag känner mig och det är ju förbannat tragisk vad kreativt engagerad jag är i mig själv när allt kommer omkring.