Vänd dig om,
känn vinden
och låt blicken stanna kvar.
Känn hur det smärtar i nacken,
hur knivarna kyler,
hur de sticker dig i ryggen
och tvingar dig mot backen,
på väg mot en av alla höjder
du målsatt.

Undrar bara om du kommer upp.
Må du kanske riskera att snubbla
på dina egna ord,
rentav
slå dig blodig.

Sjukvården kan du glömma.
Du får som många andra
lita till idealisterna.
Men de lever inte heller för evigt.

Så skynda dig,
ta ett stadigt tag om vinden
och kräks färdigt,
så du kan lyfta ditt huvud
och se det vi ser.
Där skall jag ge dig en hand,
inte för att hjälpa,
nej, bara tacka
för all skit du spridit.

På egna ben får du stå själv.