Förpackningstekniken vet knappast vad gränser är.
Variationsrikedomen är en ögonfröjd.
Vissa har verkligen slagit in packningen
i väskan.
Andra tillåter allehanda saker hänga utanpå,
som kulor på en julgran,
lastade, diverse påsar
runt hangaret på hjul
som avger ett rytmiskt ljud.
Det går att höra
när någon saktar in,
klicketiklicket avtar i intensitet liksom.
Och det är bara att konstatera,
det kommer...
om sekunder...

kaos,

när alla
skall leta sig förbi,
en väg genom röran,
ett hav av väskor som strandat

-Älskling, vad är klockan?

Numer sällar jag mig till en dold skara,
de som synen saknar
när jag går på Centralen.

Rytmiska, jämna klick,
eller stegrande, är rätt Ok.

Men saktar de in aningen av en tiondel,
då byter jag till en annan ström

Möjligheten att flyta vidare mot mitt mål.