Du som alltid gladast varit,
ser inte längre upp mot solen.

Du blickar ner, du faller dit ingen ser.
Du ber om hjälp, men ingen tar emot.
Baby, du förtjänar allt och lite till.

Dina tårar slår mot tangenterna när du skriver;
Det kommer aldrig bli bra, allt är redan skrivet!

Hon var ditt allt, din skönhet din tro.
Hon har lämnat, men inte gett ro.

Min älskade vän, snart ska du få lugn.
Res dig upp och blicka mot skyn!
Skratta så som du en gång gjort, lé som bara du kan!

Dina tårar kommer torka och sorgen den dö.
Förbli den du var, du kommer alltid att ha mig kvar.

Jag älskar dig!