Idag,
delades orden med ett beslutsamt spår.

Han hade blanka, röda skor,
han var bäraren till en sotig hand,
och trevande dolde han den andra bakom ryggen.

Han viskade melodin som fick öron att smärta.

Det var smaken han plockade fram,
doften av ett himmelrike, som just då
fick allt att stanna till, att böja mig ner,
plocka upp ett visset löv, tänka:

Här finns en betydelse, en fin fortsättning,
om än sargad, framför våra fötter
i nyanser.

Vilken,

vad färgar din...