Stenarna krasade under fötterna – det var inte långt kvar nu – alla koncentrerade sig – pickadollerna dundrade – piskorna vinde – tv-apparater berättade sagor ingen vuxen ville höra – akterseglade kineser sög musten ur strandens alla snäckor och små små alger hade letat sig in i ännu en oskyldig bebis för att påbörja igenslammandet av innanmätet.

Vi var på väg.
Erik, Nicke och jag.

Klockorna visade sköna klockslag och kommentatorerna applåderade minsta lilla utfall, hängivna som framtvingade, då byns alla djur svepte fram över kajen. Nu skulle det bli andra bullar av! Vi hade fått nog av dagsuperiet och riktigt längtade efter de svala kvällarna en hamnstad kunde ge.
- Vi reser i ur och skur, aldrig till leda, aldrig i stäv! Vi har groggar som skummar och kvinnor som städar, skulle inte du komma med? Ett sjöfararepos vi fann hos en gammal diversehandlare – inristat pergament i pirattandat fiskblod. Vi sög på meningarna och längtade, längtade till äventyrens flickor, till fuktiga nätter och planlösa promenader! Oj vad vi längtade och oj vad vi fick…

Nyutslagna vetekorn dinglade längs hans ljusblå byxor, inga krusiduller, renodlad bonde med slyn i hatten, ull på fickan, vin i kinden och mat i magen. Åh denna lantromantik! Vilka minnen seglar inte bort när man känner på orden ”bonde, ved, huggtyg, laddstapel och knogjärn”. Vi var alla de ofödda arvtagarna där vi stod, rikligt insmorda i våra förfäders skit.

- Mums! viskade någon fram under kjolstyget. Alla måste skriva under på att just det här blir den mest storslagna sommaren någonsin!
- Javisst! Vilka toppade vikar viftar inte loss med en sådan butelj? Tjohej!

Vi visste ju alla var det här kalaset skulle sluta. Blickarna gick långa - spända som tandtråd genom rummet - då den korsettbystade servitrisen slog upp våra glas. Grovhuggna drycker från fjärran trakter, drycker som fick tänderna att isa, kinderna att rodna och tarmarna att dansa som smala balettdansöser på spikmattor. Vi tog några rundor till, tills glasen smält av överhettning och vi förvånat tittat ned, för att sedan dra ut till den pulserande åderkakan Naxos.

Insupandet fortsatte på ett brutalt sextonhundratalsmaner, helt utan pardon för de underliggande omständigheterna. På detta sätt blev vi nu helt hängda i lästen – likt torkat kött – med ben som fickor hårt knutna samman.
- Vilka svin! mässade vi i tvåtaktskör.

Som tur var hade jag alltid min lilla gaständare redo för ett och annat utbrytarnummer. Vilket vimmel det blev! Vårt högprocentiga blod bokstavligen kokade! Tre och tre brann vi upp, sånär som på våra själar som tidlöst frisattes och gick upp i alltets historia. Vi.. eller jag.. eller Alltet, kände en otrolig tillfredställelse - liksom den slutgiltiga orgasmen - som att äntligen få kasta vatten i den Stora pölen! Meningen hade infunnit sig. Vilken lycka! Vilken lyck…

Häftigt och brutalt drogs våra själar plötsligt ned till jordelivet igen, med det slafsande ploppet av en hårklumps frigörelse från avloppet. Någon jävel hade hällt vatten i våra vilt brinnande kroppar och vi låg nu rikligt omplåstrade med grishudsomslag på huvudstadens lasarett. Med 80 % man och 20 % bökdjur i skinnet släpptes vi så småningom ut på gatorna igen. Det var minsann ett farligt dricka det där - och vilken drivande arom! Jag blev tolv veckor yngre och tio dagar visare - feromonerna florerade runt i kroppen som påhängsna missionärer – biblar och suror ven genom ådrorna och jag kände för första gången att en gammal hederlig nattvard faktiskt kunde inspirera till liv. Jag ville fortplanta mig bums!

Jag tittade mig rödkindat omkring efter kärlekspartners – så fula och så gamla – jag vände mig åt ett annat håll – sände ut leendesalvor likt flygskyttar – siktade och drog in, siktade och drog in.. Vart var hon? Jag log skjortorna av gymnasieflickor – pratade strumpor av mödrar – puttinuttade sminket av damer och överallt putade de, dessa överstimulerande former och veck, guppande och runda granater jag bara ville sätta tänderna i - trevligt förpackade under tygsnåla spetsarrangemang eller eldröda sidenbuketter redo att falla till marken vid nästa andetag!
- Skit! Min tunga släpade längre än skosnörena i backen. Jag måste ha någon fort! Mina händer försökte greppa vadhelst i min närhet. Besinning och sans! kyl dig i vatten broder!

Jag kände mig så inspirerad till att leva – till att släppa alla tyglar och gå rakt på extasen – maximera varje upplevelse. Ingenting kunde stoppa mig – en 24timmars drog som hette livet – att få stå inför den totala friheten - vältra sig i både kvinnor vin och sång – inga skuldkänslor – blodet skulle koka och fingertoppar samt handflator lädras till nattens eviga rytm – rent äventyr!


.


Galenskap eller vanmakt – inget kunde hindra oss – obekväma frukostlavemang eller reinkarnerade vadmassörer. Helt utan pardon flög vi fram över korviga sandstränder som en gång legat så platt – inte en kastrull så långt vinden vände – inte en enda ateralj – och ändock var det full sommar!

Vi bromsade in för att sila ned en färgglad glass till knastret av tusen sandkorn. Ett mycket vindpinat klimat vaggade denna strands besökare av och an, innan och utan, och skapade den speciella känslan av oro. Men dock inget som tyngde våra märgfärska ryggrader då vi likt playboys strandhögg de schackutlagda badfiltarna i jakten på honor.
- In med skiten så drar vi! Nicke hade fått napp. Tre barbystade belgare balanserade på sanddynens krön och vinkade förföriskt med de limegröna topparna.
- Äh, du kan för fan inte bara gå fram till dem sådär! mässade jag. Du får ha lite stil, ta av dig byxorna eller nått, veva runt den så ni får nått att prata om liksom.
- Vadå såhär? han daskade den från lår till lår och vi andra såg imponerat på.
- Ja, precis, gå nu åt deras håll på det där sättet så hänger vi andra på efter.
De tre tjejerna blev fulla av förtjusning och fnittrade vilt.
- Oh what a Belgian Blue!
- Yes, let’s split it girls!
- Hi, where do you come from? frågade han.
- Fan din klant vad håller du på med? väste jag. Jag var tvungen att blixtsnabbt slänga av även mina byxor och hoppa fram framför Nicke.
- Have you girls ever seen a naked Swedish dick, knowing that this was what you’ve always wanted?
- No, but now we have! fnissade den läckraste och mest frodiga av dem, samtidigt som de gick in i ett tillstånd av upptrissad njutning.
Nicke ville inte vara sämre han och visade malligt upp några av hans senaste trick.
- Oh boy! you do know how to swing that thang!
- Yeah, but you haven’t seen his little brother yet!
- His little brother?
Han drog varsamt bak skinnet till roten och flickorna runt honom bländades svårt av de kraftfulla solreflektionerna samtidigt som de kved likt nedtrampade fotfetischister.

Erik var den enda som inte sagt något än – han brukade föredra att försiktigt sticka ned handen i flickornas trosor, i hopp om att just detta skulle väcka intresse, istället för att behöva ta till tonen. Istället stod han där nu blek och fet och med byxorna på.
- Hey, what about the fat guy? doesn’t he like us? deras yppiga bröst guppade I takt med deras rosa tungor.
- That’s Erik, he’s just shy, svarade jag.
- Oh a shy guy! gnällde flickorna. How exotic! Let’s grab him girls!
Utan varken rim eller reson sprang de solbrända gudabarnen fram och lyfte upp Erik. De började dra i skjortor och shorts, nån fick av en sandal, en annan ett öra.
Erik hamndae i ett halvt krisartat, halvt extatiskt tillstånd, vilket resulterade i ett totalt likgiltligt ansiktsuttryck.
Likt en bit torkad frigolit bollade flickorna runt honom ivriga över att få skumplastbitar i håret.

Där stod vi nu som nydumpade leninstatyer och såg vår vän bäras bort av dessa saltvattnets sirener.
- Vi har nog misst honom för all framtid..
- Ja.. i evighet och synnerhet..
- God bless him.
Med vemod i halsen såg vi vår reskamrat försvinna bort i horisonten – utan varken häst eller cowboyhatt – bara ett gäng nakna Belgare som skulle uppfylla alla hans drömmar tills verkligheten blivit mer eftersökt.
- Jag är hungrig, suckade jag. Vi drar ned till hamnen, känner för fisk..
- Fisk blir bra.