Strof för strof
dikt efter dikt
avslöjas för mig- migsjälv.
Jag går där och sparkar förstrött i resterna av mitt liv.
Gamla torra löv, ett skrumpet äpple.
Avtrycket; ett fotspår i leran, snart bortsköljt av slagregnet.

Himlamolnen drar beständigt med drömmarna.