det är såhär mitt i natten, efter en liten småfylla som allt står klart. rätt & fel står på en rak linje, och det är bara för mig att välja. men jag kan varken välja rätt eller fel, för jag kan inte skilja de båda åt. det är i umgänge mina tankar förtär mig och tystnaden talar åt mig. viskningar hörs ibland från någon, något, som inte alls borde vara där. viskningar som är som ilningar i tänderna.
jag vet inte vart jag har mig själv. jag ve tinte vart jag ska ta vägen. jag vill slå huvudet i väggen för att någon slags verklighet ska uppenbara sig och ta bort flimret som skymmer min blick. jag vill skapa fler ränder för att känna närhet som rysningar längs ryggraden, trots att det är smärta och inget mer. jag vill spy galla över alla ord jag inte kan skriva, alla tårar jag inte kan gråta. jag vill höra viskningar som inte ljuger, ord som bara sägs på film.