jag förlorade allt jag hade (den dagen i April)
jag vände mig mot mina vänner (inget att säga)
jag skrev ner ett namn (läste det två gånger)
jag tumlade runt i skam

jag sa att jag älskade (ändlösa planer)
jag klamrar mig fast vid det förflutna (likt barnsliga drömmar)
jag lovade att stanna (och höll andan)
jag for iväg långt bort

isiga vägar under mina fötter
leder mig genom svekets ödemarker
vila ditt huvud nu, gråt inte du
fråga aldrig någonsin om skälet varför

håller sig inom vårt tomma lopp
vålnaden av en gudabilds falska omfamning
vila ditt huvud nu, gråt inte du
fråga aldrig någonsin om skälet varför