Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Allt om Cilla

Strävhåriga taxen var på gång att bli gråhårig, o synen kanske inte från början är the hunds starkaste sinne. På tjugo meters håll stannande den till, med kopplet lätt spänt bort mot matte. Stannade som i insikt, och fastnade med huvudet pekandes mot mig. Den fick en blick i ansiktet, ni vet så där som när det försvinner några viktighetsrynkor och buckel från folks anleten, och långsamt började svansen gå. Först ett par tveksamma vift, sedan ett par till. Jag fortsatte gå mot paret, det var min naturliga JOBBVÄG de stod på, precis utanför hotellet med något konstigt kedje-namn. Kroppen på hunden började följa med i svansens vaggningar. Den var GLAD.

Sent hemkommen. Låsa upp o fixa med dörr i förhoppningen att mamma o pappa just DENNA gången INTE skall vakna, för att morgonen efter konstatera \"Du var inte hemma förr än tjugo över TRE inatt?\". Mörkt hus. Hall. Kök. Det ena av de två vardagsrummen (som brukade kallas \"allrum\" efter en ritning till ombyggnationen 1975) där den ännu icke omklädda soffan jag senare fick stod. Duns duns duns duns duns fnys. Cilla sömnighetshälsade mig hem, och jag gick ner på knä för att klia bakom öra och lägga ansiktet mot nos. Luktade mellanhundigt i gropen bland kuddarna där ett fåfängt skynke brukade bredas ut under taxen.

Matten log lite generat, eller glatt, svårt att säga. Jag mötte en främlings ögon, en väldigt bekant främling, i morse. En främlig i koppel som sände hälsningar starkare än spöksvinen i kabelkanalernas \"Hemsökt\" \"Brunt\" och \"Möte med det Okända\" (OBS! Alla namns likhet med de RIKTIGA programmen är MISSAR av mig!). The tax som dog i sviterna efter epilepsianfall under påsken 1986, allt medan jag mumlade LeMarcs \"Det finns inga Mirakel\" å spanade hav och fixade omklädnad på min Hästens-soffa (jä, det FINNS) i skinande ljust o grått tyg (mycket svårhållet, jä). Hon hälsade mig i morse, och jag önskar nästan att jag satt mig ner och klappat bakom örat. Satt ansikte mot nos. Som en djurromantiker, jä.

Vi funderar på att klä om soffan i skinn denna gången.




Prosa (Novell) av Dahnberg
Läst 868 gånger
Publicerad 2005-07-22 10:26



Bookmark and Share


    ej medlem längre
(Ja härregud, hundar!... Alldeles häromdagen tjatade ungarna igen om att skaffa hund. Vadå hund, sa jag, jag har redan fem ungar att torka efter...)

Söt berättelse. Man känner nästan hunddoften...
2005-07-22

  AC
Haha, jag bokmärker den här också. Hög igenkänning. "Luktade mellanhundigt i gropen mellan kuddarna...". När resten av familjen hojtar: "Tess behöver bada! NU!", svarar jag: "njä... hon luktar mysigt!". Och så får vi vara ifred. ;)

Du har en personlig ton som jag gillar. Vårda den!
2005-07-22
  > Nästa text
< Föregående

Dahnberg
Dahnberg