Kvinnor är älgkor. Eller snarare mödrar. Jag vet inte varför, men det är så jag ser på det. I dag så kom det en kvinna på cykel och bredvid henne cyklade en liten tjej. Direkt tänkte jag det "en älgko med kalv." hemskt. Antagligen kommer jag bli halshuggen för det. Jag funderar på om det har med min barndom att göra. Morfar var jägare. Nu på ålderns höst så har han slutat. Men det där lärde man sig att man skjuter inte" ko med kalv." det var så morfar sa "ko med kalv" och kanske det är där som man hittar orsaken till att jag tänker "ko med kalv" då jag ser en kvinna som cyklar med dottern på en cykel bredvid. Obegripligt är det.

Om mödrar är älgkor med kalvar vad fan är då jag? Det är nästa steg i tankekedjan. Älgtjur? Fjolårskalv? Som ni ser kan detta bli ganska spännande. Än roligare skulle det bli att analysera det hela med freudianska glasögon. Jag kan tänka mig att det kan uppfattas som något negativt, som man lägger en negativ värdering i det där uttrycket "ko med kalv" slarvigt uttalat egentligen ska det vara "älgko med kalv" men jag är inte så säker på att jag gör det. Nej jag tror mer att det har något med att göra att de är fredade. Vad de är fredade från vete fan. Men det var ju det morfar sa" man skjuter inte ko med kalv."

Det hela blir naturligtvis ännu mer spännande då jag hela mitt liv varit livrädd för älgar. Jag skulle inte vilja påstå att min älgräddsla försvunnit. Jag drömde mardrömmar om hur jag var ute med min morfar i skogen och en ilsken älg kom rusande. Och av någon anledning kunde inte morfar skjuta den ilskna älgen. Jag tar upp morfars gevär som är alldeles för tungt. Jag visste hur tungt det var eftersom min morfar ibland lät mig hålla bössan för att få känna på den. jag orkade inte sikta, och jag fumlade med avtryckaren. I vissa av mina drömmar så lyckades jag avfyra ett skott och missade målet, i de flesta av drömmarna lyckades jag inte ens avlossa kulan. Det strula alltid till sig. Och alla dog, min morfar, min mormor och jag. Och mormors goda varma choklad vältes ut då älgen rusade fram.

Är jag rädd för kvinnor? Svaret är antagligen ja. Det där med att sikta och inte komma till skott skulle ju också kunna vara kul att analysera. Jag kanske är en impotent mes. Och bara för att jag är det och undermedvetet inser det så ser jag kvinnor som älgkor. Jag har alltid förklarat de där drömmarna med alla historier som man fick höra som barn om ilskna älgar och sen det faktum att gubben i granngården  blev stångad blodig av en stor tjur - vanlig tjur, ingen älgtjur- var anledningar starka nog för att ge mig sådana drömmar. Men man ska också minnas att få män har åkt på så mycket stryk av kvinnor som jag. Varenda kvinna jag haft en längre relation med har pucklat på mig. Det börja redan i lekis förresten då jag drev tjejerna till vansinne och fick stryk. I sexan slog en tjej till mig med en sopborste i planeten så jag blödde. En annan tjej däcka mig då jag sa att "kor inte skulle vara ute i skogen och vara i vägen utan stanna i hagen" på en friluftsdag då vi hade orientering. Det blev bara svart.

Fast visst är jag rädd för kvinnor. Speciellt unga kvinnor. De är jättekonstiga. De skrämmer mig. De är som ilskna katter. Och då man försöker tala om för dem hur saker och ting är svarar de alltid på ett sätt som går från hopp till förtvivlan. De första orden i deras svar får en att tro att de håller med, men sen kommer alltid fraser som "men ändå" eller Dock" eller "men jag vet inte" och då blir jag rädd. Riktigt rädd. Hur kommer det sig att det inte är så självklart det som jag just sagt. Än mer skrämmer det mig att det börjar så bra, att det verkar som att de håller med mig för att sedan helt plötsligt fortsätta att argumentera emot mig. Snacka om överraskningsmoment. Då brukar jag ge upp. Så nog är jag rädd för kvinnor. Men de är ju sällan "älgkor." De är mer "kvigor."

Man skulle ju kunna tolka det som om det är det nobla i mig att kvinnor är fredade. Fast det trodde jag hade gått ur mig. Jag som ser mig själv som en bitter ilsken gubbe som saknar all respekt för kvinnor. Tänk om det är så jävla illa att jag inte är en mes utan har respekt för kvinnor. Nånstans djupt där inne i mitt mörka och cyniska hjärta fylld av förakt för kvinnor kanske jag respekterar dem. Då faller ju allt. Jag som drivit med kvinnor de senaste fem åren på det brutalaste sättet. Tänk om jag har respekt för de små liven. Tänk om det inte alls handlar om att inte lyckas att skjuta dem. Jag kanske föredrog älgen framför morfar och mormor. Freudianskt skulle det betyda att låt gubben och kärringen dö, jag väljer älgen. Det är ju jättehemskt om det är så. Nej jag lutar åt att jag är impotent och rädd för kvinnor. Det känns mycket bättre. Jag gillar det sistnämnda.

Om det inte vore för den där jävla Magdalena där jag dyrkar kvinnor så skulle det funka. Jag är rädd för kvinnor. Precis så som jag är rädd för älgar. Och därför ser jag mödrar som älgkor. Va? Det undermedvetna är för jävligt. Vad sjukt, låta morfar och mormor dö för en älgs skull? Undra varför jag inte tog jägarexamen. Varför har jag så svårt att tänka mig att skjuta en älg. Den brölar säkert jätttemycket och den blir säkert hemskt arg med. men låta mormor och morfar dö? Kanske är det det beskyddande hos en mor som jag kan se hos en älgko. Men det är ju också en allt för positiv syn på kvinnor.

Tänk om det bara är en fasad. Jag kan inte släppa tanken. Det där lite cynsika, det där sarkastiska i min attityd mot kvinnor, kanske är det för att jag läst för mycket Guillou. En del påstår ju att han ska ha kvinnoförakt. Kanske är det för mycket Strindberg, men jag tror inte han hade något kvinnoförakt. Egentligen är ju inte Guillou någon kvinnoföraktare, bara provokatör, och Strindberg hade förmågan att blanda klarsynthet med känslor och få fram ett spektra som är unikt. Då jag höjer mig själv till skyarna i en form av hybris försvarar jag mig själv med att det bara är en motreaktion mot alla dessa feminister som driver mig till vansinne. Ni vet de som inte alls vill ha lika mycket som män utan de vill ha mer. Det hela blir väl inte bättre av att jag sagt att jag äter hellre middag med en nazist än en feminist. Fast tänk om den där älgdrömmen ändå handlar om att jag dyrkar kvinnor. Vad fel jag hamnat i så fall.

Fast de kvinnor jag faller för brukar ju vara kurviga. Jag vet inte om det klavsar om deras fötter då de går på sankt mark som det gör om en älgs klövar, men ändå. De kvinnor som jag haft någon form av längre relation med har nog haft vissa likheter med älgkor. Sambon vete fan, äsch varför fega ur. Jag gör så mycket dumt ändå så en dumhet till mer eller mindre. Hon kallar ju mig troll. Fan sambon ÄR ju som en älgko. Obs är jag skrev att hon är som en älgko ingenting annat ( jag jobbar redan på mitt försvarstal) Det här blir inte kul i kväll det kan jag säga, men va fan. Jo hon är mycket älgko. Ni vet, de ser på en med sina ögon, ganska lugnt och ballanserat. De klipper med öronen. Om vi skiter i min dröm en stund nu, men älgar de betar gräs, de är nyfikna, och får de tag i ett äpple tar de det med. De är ofta ganska snälla men man vet att vill det sig illa så har man släppt fan lös. Då jag tänker på det så såg sambon ut som en ilsken älgko förra sommaren då jag tagit livet av hennes blommor. Fan va hon rusa runt och ryckte i blomkrukorna och skällde på mig. Då var hon som en ilsken älgko. Så? Vad betyder drömmen? Är jag impotent och rädd för kvinnor? Eller skulle jag ta en kurvig kvinna och låta morfar och mormor dö?  Eller kanske är det bara så att jag ser älgkon som symbol för den beskyddande modern. Men frågan är spännande, varför var ser jag mödrar som älgkor?