Tänder två värmeljus på bordet inatt.
För jag tycker att dom ska få brina.
Här har jag ett behov att få tända.
Vekar vita som förbyts mot svart.

Dygnets mörkaste punkt drar förbi.
käner mig drunknad i egen ironi.
Jag pendlar mellan sorg och vrede.
Inför somliga stunder som kom.

Inför samvetets stadiga ramar.
Har jag traskat som den jag är.
Fast jag verkar underlig ibland.
Så vill jag vara, riktig och sann.

Jag satt en gång i en kyrkbänk.
Jag stod en gång på mitt pass.
Jag letade efter respekt i toner.
Jag stack mig på något vasst.

Nu står dom flesta och pekar.
Att jag är på väg mot fel håll.
Dom visslar i örat, dom ser.
Döv och blind, är min roll.

Limmar tejpar och klistrar.
Allting, på en ända gång.
Mina splittrade stunder.
Vill förmedlas med sång.

Må jag bana väg för något bra.
om så endast ett litet tag.
Må jag känna frid i bröstet.
Om jag får chansen en dag.