Jag är rädd, skräckslagen
Varje minut kantas av tankarna som
påminner mig om vad jag är kapabel
att göra mot mig själv
Mot min familj, mot de som bryr sig
Men känslan är överväldigande
Det gör ont. Nej, det värker
En tryckande känsla som sakta kväver mig
Jag kan inte sluta ögonen utan att alla
hemska tankar träffar mig som ett
knytnäveslag i magen
Jag gråter
Jag behöver hjälp. Någon som förstår det
jag själv inte förstår
Finns du? Var finns du?