Till min pappa. (080704, klocka 01:45).


Jag har funderat på vad jag skulle skriva
i ett sånt här brev, och i min sorg i vetskapen om din död, kan jag bara skriva från mitt hjärta:


Jag har så många fina minnen så jag vet inte riktigt var jag ska börja. Som vuxen har jag kommit att inse att både du och min mamma Flor, måste verkligen ha kämpat hårt, för att få oss barn att få ett så bra liv som möjligt när vi var små, trots omständigheterna runt Pinochets diktatur.


Alla visste inte det men du var djupt intresserad av psykologi och pedadogik, främst för att du ville ge dina barn verktyg, men oxå för att du hade en varm-hjärtad inställning till barnets rättigheter att få utvecklas som självtänkande, fristående individer. Detta gjorde du under tid av hårt utsatthet från militären i Chile.


Jag känner mig väldigt bra till mods, att vi hann prata om många viktiga saker, och jag hann säga till dig att du, trots omständigheterna gjorde ett fantastiskt jobb med dina barn.

I och med att du försvarade och väldigt gärna ville pusha fram kvinnorna, i våra familjer, måste jag ju givetvis i ett sånt här brev nämna både Flor och Maritza, som kvinnliga mödrar för dina familjer.


En av dom få gånger jag såg dig ledsen som ung, var när du berättade att du varit från din familj i ett helt år i Chile, pga förföljeserna mot dig som person, och oss som familj.


- Pappa, jag kan inte berätta hur andra känner, men jag vill att du ska veta att du lever i mig. Som barn fick jag mycket intryck både från ditt scoutledarskap och även från din respekt att lyssna på barnen, och din inställning till kvinnor. Mycket av dessa värderingar fick du kämpa för, då inte alla höll med. Nu i efterhand vet vi allihopa att du hade rätt i väldigt många saker.


Som vuxen lärde du mig många saker som jag hade praktiskt nytta av i mitt arbetsliv, såsom strategi, analys, planering. Vi pratade om detta lite då och då, igenom mitt
arbetsliv.


- Pappa, även den dagen jag går bort, vill jag att du ska veta att du kommer att finnas kvar i våra tankar. Trots att du lämnade oss alldeles för tidigt, hann du även ge dina barnbarn, intryck. Trots att du nu inte finns fysiskt ibland oss räcker det med att jag vänder mig om runtomkring i våran familj, för att se att du lämnade spår i form av åsikter och tankar.


Jag vet att jag egentligen är partisk, och att många i den stund deras föräldrar lämnar jordlivet, så anser dom att sina föräldrar var fina föräldrar. Jag kan bara säga att du lämnade ingen oberörd.


Jag har tänkt mycket det senaste året på hur jag skulle känna mig om du skulle gå bort, och i min rädsla kände jag oro för den dagen. Nu känner jag en djup respekt för dig, och det du hann göra i ditt liv, trots att livet egentligen är så kort. Jag hade egentligen, en djup rädsla att jag skulle känna mig tom, men vet du vad?, du uppfostrade mig på ett sånt sätt, vilket gör att jag går omkring och känner mig hel. Visst känner jag sorg, men samtidigt hör jag
dig säga att jag också måste gå vidare, men minnas dig.

Vårat sista samtal handlade om att öppna ögonen för folk som går omkring på planeten, och låtsas om eller tror att allt är bra i deras lilla bubbla. Vi pratade om vilken glädje man känner som person, om man lyckats öppna ögonen på en annan person. Jag var väldigt stolt för jag hade pratat med en bekant och fått honom att vakna lite grann.

Dom senaste åren kunde vi sitta och prata om våra personligheters fördelar och nackdelar. Hur man kunde synka ideer och tankar och ta bra intryck från flera personligheter för att forma bra värderingar i livet. Skämtsamt kan man säga att du kom men en stor tank vatten med ideer, och jag kom med ett litet glas vatten ideer. Trots mitt lilla bidrar var jag väldigt stolt över mitt vattenglas, och jag vet att du var stolt över mig, och att du visste att jag allt eftersom skulle förstora glaset till en hink, osv...

-Pappa, jag tänker inte ta farväl, för det gör man på ett sånt sätt att man med tiden glömmer. Jag säger välkommen till en ny relation, där du kommer finnas där hos oss och vaka över oss. Du kommer finnas i mina drömmar och tankar, fram tills den dag jag själv lämnar jorden. Jag tror inte på Gud, men idag är jag säker på att någon dag kommer vi träffas.

Gör vi det, är det inte så svårt att hitta dig. Jag behöver bara leta efter någon som ser ut som en ängel och ler finurligt. För mig har både du och min mamma varit beskyddande änglar.

**

/ Alonso, stolt Mapuche Indian.

(-din son, nu och för alltid.
Jag älskar dig av hela mitt hjärta, och var du än är just nu tror och hoppas jag att du har det bra).